Hållplatsfyndet

Började snacka med en brunett med fint, utsläppt axellångt hår från Uppsalatrakten som satt och väntade på bussen. Hon var glad och lätt att prata med. Hon var mer snygg och stilig än bara söt, med blanka högklackade skor, glittriga strumpbyxor, svart trenchcoat och runda silverörhängen – prydlig och mainstream men inte tacky.

Omedelbar attraktion är underbart. Det är ju så naturen har fixat det och det är så det skall vara. Inte massa funderande och tänkande, bara en känsla av att ett stort JA formas i magen.

Det var ett fem i tre ragg så att säga och jag tog hennes nummer, men tyvärr brukar situationen då man bytte nummer i så här dags göra att kontakten tappar luften väldigt fort. Hon tog mig på sängen och frågade om jag inte skulle med ändå när hennes buss kom. Det är nog rekordfort, åtminstone utanför krogen, 10 minuters småprat och sen rakt på sak.

Myten om kvinnor som initiativlösa är just en myt, även om det kräver en snabb interaktion från killens sida för att inte dra för mycket uppmärksamhet till sig. Jag behövde inget så badly och det hade verkat lite väl lamt att bara hänga med nån på en buss mot okänt mål. Tänk om känslan hade stendött på vägen, hur kul hade det varit.

Det var verkligen på G, men på rätt lösa grunder så, nä jag ångrar inte att jag sa nej tack. Vi skickade i alla fall godnatt SMS. Den här får jag ta tag i.