Låg fas

Jag välte ner min rakapparat så den åkte in under badkaret när jag städade. När jag lade mig ner för att se var den hamnat fick jag syn på ett svart plastpärlhalsband. Det tillhörde någon jag tyckte mycket om, som inte finns hos mig längre. Jag blev både glad och lite ledsen på samma gång. Det var kanske ett sånt där Amelie-ögonblick. Ni vet när hon hittar den lilla asken som en liten pojke gömt som startar hennes uppdrag. Kanske någon bara säger att det är ett tecken på att jag inte städar tillräckligt ofta, men det vore mer tillfredsställande om det hade en djupare betydelse.

Gårdagskvällen bjöd på en del skratt och roliga minnen, men jag kände mig rätt urlakad, gick bara omkring och sökte uppmärksamhet överallt kändes det som fast det inte ska behövas. Jag är rolig att lära känna, rolig att prata med och jag kysser bra som grädde på moset, men igår var det bara korsade armar och stelt prat var jag än visade mig, mystiskt.